Tröttis.

Klockan är 11.45.

Ada har ännu inte klivit upp ur sängen, ja ur -min- säng. Hon var uppe och sprang tidigt imorse och hoppade sedan upp och la sig bredvid sin hjälplösa, helt utslagna matte i sängen, hon vet att jag inte orkar eller kan säga till henne när jag ligger i min komasömn. Smart tjej.

Hon har ju också lärt sig att när jag stänger för sovrummet med gallret och ska lämna henne ensam så kan hon smyga sig upp i vår säng och lägga sig utan att bli nerputtad. Vi har träffat en hemlig tyst överenskommelse om att det är ok att hon ligger där när vi lämnar henne ensam, hon blir väldigt lugn av det och har inte gett ifrån sig ett endaste pip sedan vi kom överens om det, nästan som att hon ser fram emot att vi ska lämna henne så hon får mysa i den stora sängen. Ibland hinner jag inte ens ut ur rummet innan hon skuttar upp och lägger sig. Då har jag sagt till henne att "lite diskret kan du väl ändå vara, du vet ju att du egentligen inte får ligga i våran säng" *mutter*. Hon är så söt så man blir ju bara full i skratt när hon håller på med sina olagligheter. :D

Skall tilläggas att hon -aldrig- hoppar upp i sängen annars, sker bara ibland när jag sover på morgonen och vill sova liiite längre, om jag ber henne hoppa upp och när vi lämnar henne ensam. På kvällen/natten/dagen sover hon i sin säng.

Såg precis att damen har kräkts inatt. Men allt var uppätet, bara en stor fläck på mattan, som får åka in i tvätten igen. Märkligt att jag inte vaknade, jag brukar alltid vakna när hon hulkar och ska spy. Antagligen därför hon inte har gått upp än, pga. spyan, hon är nog lite deppig och nere, kanske mår illa fortfarande. Stackars liten. :( Men nu måste hon ut snart, så hennes blåsa inte sprängs.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0