Ada & Sara

R´s bror D trodde att jag skulle fylla 23år den här gången, han verkade jätteförvånad över att jag skulle bli 25år gammal. Nästan så att han inte trodde på oss när vi sa det. Om det är positivt eller negativt vet jag inte. Beror på vad han baserar min uppskattade ålder på. :)

Jag tog en riktigt långis med Ada idag, vi gick över berget till utsiktsplatsen vid Telegraf och sen hem den vanliga vägen på skogsstigarna. Jag var riktigt trött när vi kom hem men inte Adaktusson, fastän hon rejsat omkring som en dåre i skogen. Vet inte vad som har tagit åt henne, hon är så jäkla pigg och orkar så mycket nuförtiden. :D

Nu ska jag lägga mig på sofflocket och varva ner, jag blir så jäkla uppstressad av att ladda inför och genomföra telefonsamtal med företag jag söker jobb på. Extremt jobbigt, både psykiskt och fysiskt. Mina axlar och min nacke är spända, stenhårda och kraftlösa. Hjärnan känns som en enda härva av tankar, den går inte att koppla bort heller utan går på högvarv hela tiden. Det är mest vid anställningssamtal och -intervjuer jag blir såhär äckligt nervös och stressad, när jag jobbade och ringde till folk och när jag behöver ringa privata samtal är det inte alls såhär hemskt. Fattar inte varför det inte går att tala förstånd med hjärnan och få den att bete sig som jag vill, den lever sitt eget liv och fattar sina egna beslut verkar det som.

Just det ja, jag ska på anställningsintervju på en redovisningsbyrå, som ligger på andra sidan stan, nästa vecka. Ringde precis till dem och hörde mig för om jobbet, låter som ett väldigt bra jobb och jag hoppas att jag är lite mindre nervös och pinsam än på de tidigare intervjuerna när jag ska dit.

I födelsedagspresent önskar jag mig, mest av allt, en aldrig sinande burk med Stesolid. "Lugnande, ångestdämpande och muskelrelaxerande." Ljuv musik i mina öron.