Ada & Sara

Jag ska på intervjuuuuu. Hjälp, vad spännande, och nervöst!! Imorgon ska det ske. Nu måste jag skynda mig och förbereda mig, skriva ner mina frågor och tänka ut bra svar på knepiga frågor som kan tänkas komma.

Jag har inga bra nerver ibland, känns nu som när man skulle in på banan för att hoppa eller rida dressyrprogram. Skakigt och nervöst. Jag fattar inte varför jag blir så nervös av just arbetsintervjuer, men det är nog mina förhoppningar som gör att jag blir så nervös. Ska intala mig själv att det inte är hela världen om det går åt skogen, det kommer säkert fler chanser (kanske). Men jag vill ju verkligen ha det här jobbet, det skulle vara PERFEKT!!

Vad ska man ha med på intervju nu då...? Jo, betyg, jag har ju inte fått betyg från Jensen än men jag har ju ett intyg på att jag har gått utbildningen iaf...

Hmm, ringde precis Nacka Kommun, som ska skicka betyget till mig, men damen som har hand om det är på semester till den 15:e. Så jag får skriva ihop ett eget tillfälligt betyg, jag har kopierat studieresultaten från min sida på Jensenplattformen och klistrat in i ett Worddukument, det borde duga, iaf. för tillfället.

Kalender ska jag ha med, papper och penna. Nyladdad mobil, pengar, busshäfte, shit, det måste jag ju ha ett nytt! Jäklar, det kanske R kan fixa nu när han åker hem från jobbet. Ska ringa på en gång och fråga. Så, då var det fixat också, han köper ett sådant i Pressbyrån på vägen hem. :D

---

Idag var jag och Ada ut på en promenad runt Myrsjön. Tänkte att hon skulle få springa av sig lite i rastgården, det var en annan hund där, en amstaffblandis, hanhund. Jag frågade om det var ok att vi kom in, om hunden var snäll och sådär. Allt var ok, ägaren verkade vettig. Så jag gick in med Ada, hon var harig, som vanligt, hunden var stooor och lite för på för att hon skulle känna sig bekväm. Så hon var väldigt mammig och ville bara stå och kura vid mig hela tiden.

Då kommer en människa med en Schäfer, en människa jag inte fått ett bra intryck av tidigare då jag har sett honom och hunden ute på gångvägarna (gapar och skriker på hunden, rycker och sliter i den, hunden skäller på ALLT och ser väldigt olycklig ut).

Han står där utanför utan att säga ngt, har grinden öppen, står där lääänge och jag tänkte att det var ju bra att hunden iaf. får lugna ner sig innan den går in men han kunde ju fråga först om det var lugnt att han kommer in med den, helt plötsligt kommer Schäfern farandes som ett skott, springer fram till Ada och börjar cirkulera runt henne och skälla en massa, tillsammans med den andra hunden. Hon var inte alls bekväm i den situationen (helt förståeligt) och börjar morra och försöker se farlig ut för att de ska lämna henne ifred, men de blir bara mer och mer upptrissade och närgångna så jag hugger tag i hennes halsband och går iväg en bit. Försöker lugna ner henne, för hon skakar och är väldigt rädd, ville inte bara fly därifrån med henne utan få henne lugnare i den situationen som vi var i.

Då kommer ägaren till Schäfern fram och frågar vad som skulle hända om jag släppte henne nu? De andra hundarna "leker" med varandra en bit därifrån och låter oss vara nu men det är fortfarande väldigt spänt och en upptrissad stämning. Jag säger att jag inte vill släppa iväg henne för att hon blir väldigt osäker när andra hundar skäller på henne och att hon inte är så van vid att umgås med stora hundar, att det är bättre att hon får bekanta sig med en hund åt gången.

Då börjar han prata om hur dum hans hund är, att han önskade att han också hade haft en liten hund, att om han hade haft ett elhalsband skulle han "ela" Schäfern och så säger han "dö hundjävel". Jag tänkte att okej, han verkar sinnessjuk, bäst att ta sig härifrån innan det händer en olycka. Då ser jag hur amstaffblandisen hoppar upp mot honom och står lutad mot hans bröst, då säger han till sin schäfer "säg åt honom" och Schäfern lyder och hugger den andra hunden över nacken. Jag kopplade snabbt upp Ada och gick därifrån.

Jag var rätt skakig efteråt för det känns som att den där hunden är en tickande bomb som kan smälla när som helst, vilken tur vi hade som klarade oss helskinnade därifrån. Jag har varnat R för dem och jag kommer ta lååånga omvägar om jag ser dem igen. Vilka j*vla människor det finns!! Inte undra på att man får läsa om "kamphundar" och hundattacker med jämna mellanrum. Vissa människor borde inte ens få komma i närheten av djur. Man blir ju mörkrädd!

Nu ska jag göra mat, fryst Lidl-pizza (mozarella och spenat, eller är det pesto det där gröna?) blir det nog. Den är maaaakalöst god! ;)

Oj, vad lååångt det blev. :D