Ada & Sara

Ada har klarat veckan bra, hon är sitt gamla vanliga hetsiga jag igen. Fullt ös medvetslös. Men det går bra att hålla henne på marken, jag bär henne i trappor, på bussen, upp/ner i soffan och sängen osv.

Den här helgen kommer vara lugn. Vi har inget planerat, ska bara vila, kolla film, tvätta, städa, laga mat, diska. Bara jag får lyssna på ljudbok när jag gör alla "tråkiga" sysslor så är det helt ok. Kan faktiskt se fram emot det då. Blir kanske en snabb tur till Bromma Blocks också, första gången vi var där så var Ada med och det gick ju inte att gå i affärer då.

 

♥

Snart ska vi tillbaks till jobbet, även om det har varit urtrist att sitta hemma den här veckan så är jag lite nervös över hur det kommer gå på jobbet, så jag ser inte fram emot Måndagen. Hoppas att Ada "håller ihop" och inte blir dålig igen, jag ska försöka hålla henne så lugn och nöjd som möjligt, det är väl eg. det enda jag kan göra. Det hjälper ju inte att oroa sig...

Idag gick R´s X-box 360 sönder, "Red Ring of Death" heter tydligen fenomenet, det går inte på förlängd garanti heller då den enligt deras support har gått ut... Men han skulle prova att laga den själv. Vi får väl se hur det går.

Ada är mycket missnöjd med livet, hon skäller och hittar på hyss för att hon inte får gå på längre promenader och hoppa och leka precis som vanligt. Bara att ge henne ett tuggben framkallar busrus, så det avstår vi från att göra just nu. Men hon är nog ganska nöjd med allt gos hon får iaf, nu blir hon överöst av det hela tiden.

Mitt hjärta.

 

♥

Idag vaknade vi till en vit värld! Den här vinterns första snö har kommit. Det snöar fortfarande, undra hur mycket det blir och hur länge den ligger kvar?

 

Ada är fortfarande bättre, jag har börjat ge henne tabletterna iaf, det står att de är antiinflammatoriska och det kan ju vara bra ifall hon har någon inflammation någonstans som orsakar det onda, så det inte blir värre igen. Och så tänkte jag att jag själv käkar ju värktabletter om jag har ont (inte bara om jag är på gränsen till döden utan även vid något lindrigare smärtor), varför ska jag förvägra hunden det? Jag vet ju inte hur ont hon har för tillfället, de är ju bra på att dölja sin smärta djuren.

 

För att hon inte ska hoppa upp i sängen eller soffan har jag satt stolar och bord framför, dammsugaren kom också väl till pass, den gillar hon inte så den avskräcker henne från att försöka ta sig upp i soffan till sin favoritplats. Sängen har fått en mur av stolar och kuddar.

 

Ada är skitsur över att hon är förpassad till golvet, hon går och spanar på soffan/sängen, voffar och försöker få mig att fatta att det står saker ivägen. Jag la en hundfäll på golvet i sovrummet som hon fick sova på i natt. Hon var inte nöjd med den, den var nog för öppen och olik soffan. Så nu har jag byggt en soffliknande plats åt henne. Den är hon mer nöjd med och kan slappna av som hon annars gör på sin vanliga sovplats.

 

 

Vi var på ölmässan för någon vecka sedan. Där åt jag mina första ostron. GOTT och beroendeframkallande...

 

Det blev -några- fler efter att denna bild togs...

...är fortfarande bättre, hon har inte fått något "återfall". Jag börjar känna mig lugnare. Har talat med vetten idag också, den "gamla" från Bagis. Hon tyckte att vi ska sätta henne på smärtlindring, "Rimadyl", för att se om hon blir bättre/bra. Jag sa att jag har hört från andra att man inte ska ge smärtlindring pga att hunden kan överanstränga sig då men det sa hon var "gamla idéer" och att det är ägarnas ansvar att djuret håller sig lugn, att man inte kan låta djuret ligga och ha ont bara för att de inte ska riskera att överanstränga sig. Jag håller faktiskt med henne där... För hellre att Ada är smärtfri och jag får dämpa och passa henne en massa än att hon (i vissa perioder) är paralyserad och skriker av smärta och inte har en värdig vardag fram till röntgenundersökningen.

Så till Apoteket i em för uttag av mer medicin... Hon ska fortsätta med Andapsin för att det skyddar magen mot Rimadylen som kan vara stark och otrevlig för hundens mage. Då fick vi ju användning av jätteflaskan med Andapsin iaf. Vad bra, då slipper jag iaf kasta nästan en halv liter Andapsin. Flaskan är 500ml och Ada får 1,5ml två gånger om dagen så det är mycket kvar i den...

Korta promenader på plan mark, max 10-15 minuter åt gången, sele och inte halsband, inte hoppa upp/ner i säng, soffa eller bil, inte gå i trappor. Jag vet inte om hon ska få Rimadyl på en gång, jag tar ut den och använder den ifall hon blir dålig igen, för tillfället är hon väldigt pigg, nästan som vanligt. Vill ju inte använda den i onödan heller. Så blir det.

Ada är piggare. Hon verkar bli bättre för var dag som går men jag vågar ändå inte hoppas så jag tar inte ut något i förskott. Jag går och oroar mig fastän hon verkar må nästan helt bra. Jag är livrädd att det ska komma tillbaks, att hon ska få en attack igen... Så jag sover helt sjukt dåligt, jag som alltid brukar sova som en klubbad säl... Min hjärna arbetar även på natten, den kan inte stänga ner verksamheten. Väldigt jobbigt och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att varva ner och stänga av oron. Jag -vet- ju att det inte leder någon vart (förutom utför för min egen del...) att gå och oroa sig, hon kommer inte bli bättre eller slippa fler anfall för det, men jag har så jäkla svårt att få min kropp och hjärna att fatta det. Jag får försöka intala mig att det bara är att ta dagarna som de kommer och hantera situationen om den uppkommer igen, jag får köra det som ett mantra i huvudet, tillslut kanske min hjärna och kropp fattar det?

Idag har jag använt min mobil mer än vad jag normalt gör på ett helt år. Jag har talat med massor av djursjukhuspersonal; veterinärer och sjukvårdare. Jag har fått jättebra råd av en veterinär som jag blev tipsad om att kontakta av en frallauppfödare som finns med på mitt älskade frallaforum, hur skulle man överleva utan det?! Vi fick råd av honom att kontakta en specialist på Södra Djursjukhuset, så nu har vi bokat in besök där. Men det är om 2 veckor, en hel evighet i vår lilla sjuka värld... Håll alla tummar, tassar och tår för att hon inte blir sämre och får anfall igen innan vi har fått komma dit för röntgenundersökning! Det vetten jag talade med nästan var säker på att det var och "skulle bli förvånad om det inte var" är ett diskbråck i nacken. Det låter mycket troligt, mer troligt än magkatarr... Men sen kan man ju inte vara helt bombsäker (innan undersökningen är gjord) på att det verkligen är ett diskbråck eller fel i rygg/nacke, det skulle ju kunna vara något annat också, då jag fått berättat för mig att magproblem kan ha de mest underliga symptom.

Men det känns bra iaf att ha fått tala med en veterinär som hade ett förslag på vad som kan vara fel, tidigare har jag ju inte fått någon som helst gissning ens på vad som kan vara fel och det har varit hemskt. Nu börjar vi i den här änden och ser vad det ger. 4/11 ska vi på röntgen.

Nu ska jag försöka slappna av och ta det luuuugnt i soffan innan sista kissrundan.

Hemma med Ada, hon har varit/är dålig och vetten vet inte varför. :(

Den här veckan ska vi vara hemma och bara vila. Men det är tråkigt, vill inte anstränga henne med för långa promenader, vi tar bara väldigt korta kissrundor. Vi får väl sova och lyssna på ljudbok, se på film, surfa osv..

Hoppas att hon blir helt bra!! Hon är bättre men inte riktigt sig själv och jag är livrädd att det skall återkomma. Det började i våras med att hon var dämpad, skakade till vi inandning, sprang ut och la sig vid dörren på natten/morgonen, kröp ihop när hon gick och såg ut som at hon var rädd att man skulle slå henne. Vi var till vetten, de tog blod och urinprov men hittade inget ovanligt. Det gick över av sig själv och vetten trodde att det kanske var ngt virus eller liknande.

Sen kom det tillbaks, förr förra helgen började hon känna av det igen. Sen blev hon bättre och var sig själv i veckan, förra helgen blev hon dålig igen, och det höll i sig och blev värre. Hon fick en attack på bussen då hon började flåsa och såg ut som att hon ville krypa ur sitt eget skinn, det såg ut som att hon hade ont och inte visste var hon skulle ta vägen. När vi gick av bussen var hon helt stel i nacken, gick med sänkt huvud och ville bara lägga sig ner. Försökte söka skydd i buskar och bara låg och såg ut som att hon hade jätteont.

Vid de tillfällen som hon varit dålig har hon även skrikit till när man har lyft upp henne (första gången), denna gång kan man lyfta henne utan att hon skriker men när jag skulle ta av hennes tröja/sele och dra den över huvudet skrek hon och ryggade tillbaks, såg ut som att jag hade slagit henne. :(

Vi var hos vetten igen i Torsdags (akut denna gång) och vetten klämde och drog i henne, tog tempen och tog fler blodprov, sköldkörteln och allmän infektionskoll men det visade heller inget onormalt.

VAD ÄR DET SOM HÄNDER MED HUNDEN!!!???

Så frustrerande att gå till veterinären och de "gör" inget, har inga riktiga förslag på vad som kan vara fel, har ingen riktig plan för vad man kan göra för att få veta vad det är för fel!! Den vetten vi har fått när vi varit på Bagarmossen de här två gångerna är dessutom nyutexaminerad och har inte så stor erfarenhet av att jobba som vet. Borde nog be om en annan som har mer "koll" om vi ska dit igen...

Nu går Ada iaf på Andapsin och Pepcid i en vecka, mot en ev magkatarr, men jag tror att det är ngt mkt värre än så... :(