Blev väl inte riktigt som jag tänkt mig.
Jag har meddelat att jag inte vill fortsätta på nya jobbet. Kändes helt fel redan efter första dagen, började fundera på om det var så jag ville ha det framöver och min kropp bara skrek NEJ NEJ NEJ. Helt sjukt att känna så men jag kan inte hjälpa det, blev illamående bara jag tänkte på att det var där, med de arbetsuppgifterna och arbetskamraterna jag skulle tillbringa mina år framöver. Inget illa om dem, de var snälla och så men jag kände mig som en ailien och det klickade bara inte med någonting där. Så istället för att ta deras tid och kraft i onödan och tvinga mig själv (om jag ens hade kunnat hålla masken) så avslutade jag det så fort som möjligt. Jag åkte dit och sa som det var, de blev såklart ledsna och säkert också väldigt besvikna men uppskattade att jag åkte dit och sa det face 2 face och dessutom talade om det på en gång och inte gick och drog ut på det. De ville såklart ha en förklaring men jag kan/kunde inte komma på någon förutom att det bara kändes helt fel, och det ska det ju inte göra.
Så nu letar jag vidare efter jobb. Känner mig dum, korkad, som värsta svikaren, skäms och mår allmänt dåligt. Men det fanns inget annat att göra. Jag kan ju inte lobotomera mig hur gärna jag än skulle vilja det. Jag fattar inte varför jag var tvungen att känna sådär?! Är det något fel på mig? Eller är det så att ibland funkar det bara inte, hur gärna man än vill, anstränger sig och försöker. Det kanske var det som var felet, att jag kände att jag var tvungen att anstränga mig och försöka. Inte det att jag är lat och tyckte det var jobbigt, inte på det viset, utan att det inte kändes naturligt, att jag var tvungen att spela en roll och försöka göra om mig själv till någon annan...
Jag skäms så himla mycket och skulle helst av allt bara lägga mig ner ute i skogen, dra något gammalt över mig och aldrig mer komma fram igen. Men jag letar vidare efter jobb istället och nästa gång jag går på intervju ska jag känna efter mer och verkligen fråga mig själv om jobbet/stället/personalen är något som passar mig. Jag måste inte ta alla jobb som erbjuds, jag kan tacka nej, det kunde jag ju inte göra innan (pga. AF och a-kassan, som jag ändå inte fick) men nu tänker jag inte gå till AF och anmäla mig för jag blir ju iaf bara avstängd från a-kassan i flera månader igen och får inga pengar iaf. Nu har jag friheten att tacka nej om jag blir erbjuden ett jobb jag känner inte passar mig och behöver inte heller känna mig kvävd av helvetes-jävla-skit-AF-som-jag-hatar-mest-i-hela-världen.
Nu ska jag gå till centrum, lämna en bok, fråga på djuraffären om de behöver mer personal och handla något att äta. Det finns inget att äta här hemma öht. Helt tomt, eller knäckebröd och mjöl finns det men det kan man ju inte leva på.
Hej Sara.
Tråkigt att det blev som det blev men å andra sidan stämmer det ju också det du skrev. Känns det inte bra kommer känslan hänga sig kvar tills dödagar. Tråkigt ändå och jag tycker lite synd om dig då vi alla hoppats på att NU jäklar ska det lösa sig och att du hittat ett ställe som är bra för dig.
Men du S.. det kommer fler tåg.. spårvagnar.. bussar.. finna många alternativ. Fler chanser lär dyka upp och jag lovordrar dig gärna igen.. no problema. : )
Jag borde åka hemåt för en helg snart då jag var dit senast i november. Måste träffa lillsyrrans tvillingpojkar innan de börjar första klass. Nja.. de fyller iofs bara 1 år i juni så jag får väl ngr chanser innan det börjar dra ihop sig för läxor och annat. : )
Jag lovar höra av mig när jag bestämt datum. Sist blev det fullt i schemat då jag försökt klämma in så många det bara gick på 3 dagar. 2 träffar om dagen blev det.. aningen stressigt att hinna till alla möten.. men det gick på ngt sätt. : )
Hoppas du får en fin fortsättning på veckan. Kram C
om inte du själv känner efter och gör vad som är rätt för dig, vem ska då göra det?
Tycker du gjorde rätt som lämnade jobbet när det inte kändes okej. All heder åt dig :) Hoppas du får ett nytt snart som du kan trivas med.
Kramar
