Snö!
Ada är fortfarande bättre, jag har börjat ge henne tabletterna iaf, det står att de är antiinflammatoriska och det kan ju vara bra ifall hon har någon inflammation någonstans som orsakar det onda, så det inte blir värre igen. Och så tänkte jag att jag själv käkar ju värktabletter om jag har ont (inte bara om jag är på gränsen till döden utan även vid något lindrigare smärtor), varför ska jag förvägra hunden det? Jag vet ju inte hur ont hon har för tillfället, de är ju bra på att dölja sin smärta djuren.
För att hon inte ska hoppa upp i sängen eller soffan har jag satt stolar och bord framför, dammsugaren kom också väl till pass, den gillar hon inte så den avskräcker henne från att försöka ta sig upp i soffan till sin favoritplats. Sängen har fått en mur av stolar och kuddar.
Ada är skitsur över att hon är förpassad till golvet, hon går och spanar på soffan/sängen, voffar och försöker få mig att fatta att det står saker ivägen. Jag la en hundfäll på golvet i sovrummet som hon fick sova på i natt. Hon var inte nöjd med den, den var nog för öppen och olik soffan. Så nu har jag byggt en soffliknande plats åt henne. Den är hon mer nöjd med och kan slappna av som hon annars gör på sin vanliga sovplats.
Vi var på ölmässan för någon vecka sedan. Där åt jag mina första ostron. GOTT och beroendeframkallande...
Det blev -några- fler efter att denna bild togs...
Hoppas ni hittar orsaken till Adas beteende! Även om hon blir bättre för var dag som går så förstår jag oron över att det kan hända när som helst igen, känns nog skönare för er då om ni vet varför hon beter sig som hon gör och då kanske kan få hjälp med det. Jag håller tummarna och Zotis hälsar! Ostron har jag aldrig vågat smaka, men det var gott alltså?! Kram
